Har fått lite frågor så bäst att sammanfatta

Stenarna finns kvar så bilderna ljuger inte ;) hon kommer alltid ha dem och de kommer säkert bli flera, men så länge hon inte har ont och proverna inte heller visar att njurarna eller urinblåsa etc. tar skada så får hon hänga med.

Vi vet inte när hon kommer behöva somna in, imorgon, om en vecka om ett år. Men iallafall inte idag och det är de vi går på :)

Ja och så kom då måndagen, efter en helg med härliga skogspromenader, uppletande, benätande, lydnadstränande och lyxmat. Rasmus med farmor och farfar på landet. En tigra som har sovit mitt i sängen på rygg nedbäddad under täcket. ätit frukost med oss vid köksbordet.   

Kliver in hos Bosse veterinär på morgonen (har på vägen dit ringt Ultuna och bett dem faxa provsvaren, för de hade de inte gjort trots överenskommelse)

Bosse som hört från sköterskorna att vi fått dödsdomen ser hur blek jag ser ut och Tigra hon, hon studsar på som vanligt.   Han läser igenom journalen från Ultuna, vad de skrivit, avlivningsdomen och ultraljudsplåtarna. Sen tittar han på provsvaren och säger "ja det var väl en väldans tur att du stod på dig" - Här ska inte avlivas någon hund!

Jag som är inställd på att säga adjö -dock inte redo- tittar på honom med stora ögon och säger VA? vaddå behöver vi inte avliva henne, men njursvikt, lidande ont och allt som de sagt och skrivit? Jag är fortfarande helt förvirrad.

Bosse visar blodproverna och urinprovet som visar på att jo men visst det är bakterier fortfarande i urinet och ja hon har en infektion i kroppet. Men njurvärderna (både kreatininvärdet och urean samt äggviteämnen) är helt normala. dvs INGA, INGA SOM HELST TECKEN PÅ STUNDANDE NJURSVIKT ELLER NJURKOLLAPS!!!    

Va? vaddå jag behöver inte avliva henne (det här har fortfarande inte sjunkit in)

Hur kan det skilja så här mkt på två veterinärers diagnoser. Tänk om jag lyssnat i torsdags (hon var väääldigt pushig den veterinären...)

Jo hon har urinsten, njursten (vilket är extremt ovanligt hos hund) det här kommer sig troligen efter de komplikationer som uppträtt efter kastrationen där hon fått upprepade blåskatarr, urinvägsinfektioner- men hur mår hon frågade Bosse.

1. äter hon - jajamensan

2. dricker hon - jajamensan

3. Är hon glad, vill hon vara med - jajamensan

4. Mår hon dålig - nä hon är trött viserligen, äter antibiotika men hon vill vara med.

Så ingen avlivning, ingen hemfärd med ett tomt koppel. Nu blev hon kvar hos Bosse för att de ska försöka flusha henne under dagen men sen får hon komma hem. Vi fortsätter med antibiotika tills vi fått resistentsvaret. Och sen blir det regelbunda njurprover för att se att hon inte blir sämre.

Frågorna är ju tusen: har hon ont, missar jag något, är jag egoistisk, borde hon få somna in, tänk om hon får njursvikt  vad händer då osv.

Men efter att fått svar på det som går att svara på så känns det som om vi gör rätt.

Hon får hänga på så länge hon vill, orkar och inte har ont. Det kanske blir en månad, det kanske blir ett år. Men att hon en dag kommer få njursvikt, det vet vi.

och det är här det skiljer sig åt. När de ena säger avliva - vi vet inte när det händer så säger Bosse - låt henne leva vi vet ändå inte när det händer.

Han menar på att en hund med hjärtfel, medicinerar du, du kan inte medicinera bort hjärtfelet, du vill bara inte att hunden dör i lungemfysem, dö kommer den göra någon dag.

Så om allt ser bra ut hämtar jag hem Tigra i eftermiddag och så får hon hänga med. Kanske måste hon stå på antibiotika jämt, kanske blir det bara en vecka, kanske blir det år.

Men jag har lärt mig två saker

1. Lita alltid ALLTID på magkänslan

2. Lev för dagen, imorgon kan det vara försent.

3. Vi vet inte när de vi älskar kommer dö bara ATT De kommer göra det

4. och när du gjort allt ovan - glömt inte lyssna på hjärtat och hjärnan också.

Så TACK snälla ni som hållt era tummar, skickat era kramar och hälsningar. Det betyder något enormt för oss. Håll dem gärna några timmar till så vi ser att hon kommer hem.   Chocken har dock inte riktigt lagt sig, det blev en helt annorlunda dag mot vad jag tänkt mig - en bra dag. Ringde Erik och han som trodde han skulle komma hem till en förstörd sambo är lika chockad han

Men just nu känns det ljust, bra mkt ljusare än de gjorde för några timmar sedan.  

Tack än en gång alla vänner!!!   

PS. Jag släpper inte det här att de tänkte skicka henne för avlivning så snabbt utan det lär komma en återkoppling på det både från min och Bosse veterinärs sida... OCh vore det inte för att jag har det svart på vitt hade jag trott att den senaste tidens resa varit en mardtröm jag hittat på....ds.

Allting började i torsdags med en remiss till Ultuna för ultraljud då Tigra dras med upprepade urinvägsinfektioner efter kastrationen. Efter lång väntan och strul så var det vår tur. Mattes prinsessa hoppar upp på britsen och ligger där med magen i vädret och låter sig utan lugnande undersökas hej vilt, de tar sterilt urinprov (nål genom magen) de rakar och grejar och donar. En veterinärstudent börjar undersöka och tillsist kommer röntgenveterinären.

Och så börjar de undersöka njurarna, och jag ser också, en sten, två stenar, en tredje sten. Domen kommer "ja stenar i båda njuarna, vidgad njurbäcken, sten i ena urinledaren samt sten i urinblåsan" - jag föreslår att du direkt tar en akuttid hos en av våra veterinärer. Jaha tänkte jag - ja kan du ringa och fråga om det tar lång tid jag har sambo och barn med mig utbrister jag.

Fick komma in ganska snabbt och tänkte väl att de ville stämma av vad det sett på bilderna och ev ge framtida råd. Tigra roade sig med att jaga en uppblåst plasthandske, Rasmus petade på allt man inte skulle och in kommer en veterinär med en allvarlig vin.

"ja det här ser ju inte så bra ut" säger hon.

Nää det förstår vi också vad gör vi, hur går vi vidare? (här tänker man sig en plan på hur hon ska må så bra som möjligt i framtiden..)

"ja man kan operera men i hennes fall så är det stenar i båda njurarna, vidgat, njurbäcken, sten i urinledaren och urinblåsan, operationen är väldigt komplicerad och även om man tar bort stenarna nu så finns en 60 % risk för återfall" - men det är väl det vi rekommenderar. Annars skulle jag låta henne somna in!

- VA? både Erik och jag tittade på varandra med en chockad blick. Menar hon på fullaste allvar att den hunden som nu rusar omkring härinne, jagar en plasthandske och tycker livet är väldigt bra - ska hon somna in"

-"ok", fick jag ur mig, men vad är alternativen. Du kan väl inte på fullaste allvar mena att vi ska låta henne somna in idag, titta på henne.

- Ja, säger veterinären ni kan ju testa och flusha henne. Dvs vi ger henne massa vätska intravenöst och gör så under 1-2 dygn och ser om stenarna rör sig ner i urinblåsan istället. Men då rekommenderar jag att ni lägger in henne direkt här idag.

- Stopp, vänta nu. Du menar alltså att antingen ska vi operera henne nu, lägga in henne nu och låta henne ligga över helgen (och om inte stenarna rör på sig ta bort henne på måndag), eller ta bort henne nu?

- Ja, för hon kommer om, hon inte redan har, få väldigt ont snart och njurarna är påverkade och det är en tidsfråga innan hon får njursvikt, det kan vara idag, imorgon. Eller så får hon urinstopp och då får hon verkligen lida.

- Ok så du menar på fullaste allvar att det finns ingenting annat att göra? Då vill jag att du rådfrågar dina kollegor

Veterinären försvinner iväg och kontrollerar med en kirurg (som sen visar sig inte rekommendera operation) och en medicinare (som tycker att det låter humanast att hon somnar in)

Under tiden bestämmer Erik och jag oss. Vi tar hem henne idag (torsdag) låter henne ha en toppenhelg hemma - jag hade ju lovat henne att vi bara skulle ta några  bilder och sen åka hem - och sedan får vi låta Bosse, vår veterinär bestämma på måndag om avlivning är enda alternativet.

Veterinären kommer tillbaka och jag ber henne ta njurvärden och alla andra möjliga tänkbara prover som går att ta via blodprov samt skicka urinprovet vi tog på röntgen på analys och även köra en resistentodling, sen vill vi ha hem henne idag. Veterinären håller inte med men vi får göra som vi vill men om vi bokar en återbesökstid på måndagen.

Och vi åker hem. Världen känns med ens mkt mkt kallare och det känns som att vi är inte redo att släppa taget - inte ännu.