Innan ni börjar läsa. Glömt inte att det är frivilligt   

jag vill också förtydliga, tack M  för att du hör av dig;) *kram* -. no hard feelings!

Igår var jag arg, förbannad, mållös och ja det mesta. Idag är jag mest besviken.

Besviken över hur vår rasklubb fungerar, besviken över att människor som ena stunden sitter och skriker ut att ”styrelsen inte jobbar för medlemmarna, inte följer regler och etik” – nästa stund inte själva följer de de förespråkar.
De som var på årsmötet minns de högjudda propageringarna för att ”vi som rasklubb måste jobba tillsammans”, ”alla måste hjälpas åt och göra sin del”, 

så här jobbar nya styrelsen;

Jag fick ett mail i måndags, samtidigt som jag fick ett telefonsamtal.

Hej, Här kommer information och beslut från
styrelsemötet 26-27/3.

Falun 28/3 2011

Information angående kommittén för avel och hälsa

Det har kommit till vår kännedom att det under 2010 har varit ett britsfälligt sammarbete/kommunikation inom kommittén samt till/från styrelsen.

Vi i den ”nya” styrelsen har en ambition om att arbeta framåt med vår ras och ett av våra mål är att få en fullt fungerande rasklubb på alla plan.

Vi har under de senaste veckorna försökt att gå igenom vad det är som har brustit i sammarbetet/kommunikationen. Vi har även tagit del av tidigare beslut som har fattats av avgående styrelse.

Med hänsyn av ovanstående tog ”vi” ett beslut på styrelsemötet 26-27/3 att konstituera om kommittén för avel och hälsa på nytt.

XXX, XXX samt XXX blev tillfrågade om att ingå i kommittén och samtliga tackade ja.

Styrelsen föreslog att tillfråga Annelie om att fortsätt arbeta med sjukdomsrapporteringen efter XXX samt att tillfråga Cecilia att bistå Annelie med detta.

Styrelsens önskan är att samarbetet mellan kommiten och sjukdomsrapporteringen skall utvecklas.

Styrelsen gav i uppdra till XXX att informera samt tillfråga Annelie och Cecilia om ovanstående. a

/XXX  styrelsens kontaktperson för avel och hälsa.

-----

Och min första tanke var jaha vad roligt att någon har pratat med mig eller Cecilia INNAN man fatttar ett beslut. Och det är intressant att man ägnat VECKOR att gå igenom vad som inte fungerat och INTE kontaktat oss.

Lite bakgrund:

I höstas fick jag förfrågan om jag ville ingå i avel och hälsokommitten, jag sa att ja det kan jag absolut då jag finner området intressant men beror helt på hur utformingen skulle se ut, då jag har mycket omkring mig som det är. Fick då förklarat för mig att en av de som sitter m avelsdelen kommer avgå vid årsmötet  (den som även varit rak i det här) och den andra ämnar avgå under 2011 och den som idag sitter i hälsodelen vill koncentrera sig på den delen hon redan arbetar med. Behovet av nya krafter var stort. Jag fick samtidigt förfrågan om jag ville ta över sjukdomsrapporteringen då den som har det idag vill lämna det vidare. Fick informationen av styrelsens representant att samtliga var informerade och inte hade ngåot att invända. Fick samtidigt information om vem som var tänkt att vara ansvarig, en person jag inte känt sen tidigare, men min grundtes är att alla som vill arbeta för sin ras, människor med ett brinnande intresse är bra människor.

Efter en del betänketid så sa jag ja. Samt att jag då ville fokusera på att;
1. Ta över sjukdomsredovisningen från den som hade det, och samtidigt jobba på att förenkla via webformulär osv. Men även möjliggöra för uppfödare att rapportera in uppfödda hundar även utan journaler (dessa skulle då ej presenteras m namn men som fall som inkommit och som arbetsunderlag).

2. jobba med ett bredare insamling av sjukdomsinformation om rasen. Förslaget var att utforma en webenkät (vi flaggade även för det i senaste rottweilertidningen) som skulle kunna lämnas in anonymt av medlemmar (medlemsnummer skulle dock anges för att ha något att verifiera datan med för ex spam osv)

Full av energi inför de nya året (tillsättandet skedde först i december) och ett brinnande intresse för rasen var  tanken att kunna presentera det här inför nya styrelsen efter deras tillträde, istället får jag alltså ett mail  följt av ett telefonsamtal där vi har blivit avsatta.

Motiveringen var att de som satt i kommittten känt sig överkörda och inte fått informationen om att nya skulle komma in kommitten. Samt att vår kompetens inte var nog. Och då är lösningen att köra över de nya i kommitten?

Jag ställde mig frågande till det här;
1. att kommitten inte fungerat under hela förra året det hade man plötsligt glömt
2. Vår kompetens är det ingen som har frågat oss om.
3. Om man nu anser att förra styrelsen gjort fel i att ändra i en kommitte så sent på verksamhetsåret. Är det då rätt att låta enskilda engagerade medlemmar straffa för det?

Under samtalet så kom det ena påståendet efter det andra som fick mig att häpna, men då det inte går att styrka så lämnar jag det utanför.  Hade någon ringt oss  eller pratat med tidigare styrelse hade det fått veta att vi fått kasta oss in i budget göra en grovplan för nästa år vad vi vill åstadkomma, att den som satt kvar i hälso inte varit kontaktbar trots upprepade försök till kontakt. – men just det, ingen i nya styrelsen var ju intresserade att  höra vår version. Varför det här än mer känns som ett statuerande mot förra styrelsen och mot oss som personer.

Istället för att försöka värna om rasen, se att vi kommer framåt med hälsobiten, se att vi i kommer framåt med VAD som avlas på – se till att vi faktiskt får ha rottweilern som ras kvar även om några år. Ja då lägger man energi på att fullkomligt trycka ner folk som vill hjälpa till. Och det som är mest beklämmande är att man gör skillnad på folk och folk.

Jag VET att många anser mig obekväm då jag inte sticker under stol med att jag blir GALEN när folk mörkar sjukdomar, inte är ärliga och sprider dynga omkring sig. Jag blir GALEN när folk lägger mer energi på att försöka dölja vad som uppkommit i kombinationer än att berätta och hjälpa rasen framåt. Hade vi en öppenhet, hade vi en förståelse för att INGEN (hoppas jag) med flit vill sätta sjuka individer till världen. Hade vi en gemensam målsättning om ansvar och SUNT förnuft i avel. Ja då kanske vi skulle komma någon vart.

Men då jag rent ut får svaret att man inte vill stöta sig med vissa personer för att, som man uttryckte det ”vill du ta på dig ansvaret att ta över allt arbete om de här lämnar” då visar man tydligt att inom rottweilerklubben spelar det roll VEM du är och inte vad din målsättning är att leverera.

Ja det är heta diskussioner ibland, jag VET att vissa irriterar sig på att jag går ut och ställer frågan hur man tänker när man avlar på syskon eller avkommor till kullar där allvarliga sjukdomar är överrepresenterade,. Nä jag ska inte lägga mig i, eller ha en åsikt för med erfarenhet och lång och trogen tjänst ja då kommer också möjligheten att göra som du vill, för ingen vågar ifrågasätta, och ifrågasätter du ja då blir du snabbt varse om att det är skillnad på folk och folk och det är skillnad på medlemmar och medlemmar

Kanske var det rätt beslut att avsätta oss, kanske fanns det sådana skäl (Komptensen kanske är bristfällig, vi går inte att samarbeta med – inte vet jag ;), jag önskar bara att någon pratat med oss och frågat oss INNAN man fattar ett  beslut.  Jag ska få motivieringen och jag väntar med spänning. För så här behandlar man inte folk.

Det är fascinerande att ingen hade stake nog att ringa oss varken de som satt i kommitten förra året eller de i nya styrelsen. Nä man skickar ett mail och ringer EFTER ett beslut är fattat. Tänk så enkelt det hade varit om någon ställt frågan ”Hej tror ni att ni kan samarbeta allihopa? – jag har inga problem med det ,men det har tydligen andra”

Och för mig är det skrämmande med en rasklubb som gör skillnad på medlemmar och medlemmar, att man eftersträvar folk med lång erfarenhet och kompetens det har jag all förståelse och respekt för, men hur ska vi komma vidare om inga tillåts hjälpa till? Är det en rasklubb eller en klubb för inbördes beundran?

Må gott därute och ni förstår säkert vad min lust att hjälpa till tog vägen ;) Jag lägger min energi på andra håll och fortsätter mitt arbete med att ha goda rasrepresentanter och främja sund och god avel, samt vara obekväm och sticka ut hakan ;)

Ps. Det här handlar inte om de som blivit invalda i kommitten nu, jag tror den personen inte vet om hur bakgrunden ser ut, eller jag hoppas iallfall det. Annars blir jag besviken. ds

www.tigra.se

I helgen var det Rottweilerklubbens årsmöte och årsmötesutställning. En fullspäckad helg m andra ord.

I samband med söndagens utställning så passade jag på att få Panthrea exteriörbeskriven (eller jag ställde inte utan åkte dit för att få exteriören gk)
En mkt ärlig beskrivning av min dam som jag håller med om. 60 cm mättes hon till, en medelstor dam m andra ord.
Jag ska lägga ut protokollet här så fort jag får hem det.

Så numera är det KORAD Kulla Gulla's Ila   
 
Snart drar tränings och tävlingssäsongen igång och i april hoppas vi ju att hon börjar löpa. Ser så fram emot att förhoppningsvis få valpar efter Panthera och Nexus, tror det kommer bli en kalaskombination m härliga arbetshundar. Intresserade är välkomna att höra av sig!

Nu drar vi på semester en vecka på Lanzarote hägrar.

kram på er!

Tänk egentligen vilka krav vi ställer på våra hundar. Många gånger omedvetet, många gånger orättvist. Dels ska vara De ska vara lugna och stillsamma hemma, de ska vara fullt ös på träning och tävling. De ska ha en stor kamp och jaktlust men ge sjutton i barnens leksaker och inte jaga grannens katt. De ska vilja gå genom eld för att få jobba och nästa stund så ska de klara av att hela familjen ligger däckad i influensa flera dagar.

Det är inte alltid lätt att va hund ;)

Jag reflekterar ofta över hur man väljer att ha hund, och hur man väljer att hjälpa respektive stjälpa sin hund. Rottweilern har ju i mångas ögon ett oförtjänt  dåligt rykte och i jakten på att bevisa att "vår rottweiler är så snäll" så sätter många sina hundar i mina ögon, oschyssta situationer.

Kan ta en klassisk situation hemifrån oss som exempel, Rasmus, Erik och Panthera är ute och spelar fotboll på tomten, det går rätt vilt till, men Rasmus är van och uppskattar Pantheras sällskap (oftast   ). Då kommer grannbarnen och vill vara med. Självklart säger vi och tar upp Panthera på altanen, varför undrar säkert många? är hon farlig? - nää men barnen är inte vana vid hennes sätt att leka.

Det är så lätt att det blir en situation, hon är van vid att få kasta sig in i leken i trehundra nittio, ett sätt att leka som jag tycker är ok, med VÅR familj. Men att riskera att hon hamnar i en oschysst situation när hon tacklar grannbarnen på samma sätt - det är inte ok.

Jag älskar det stora jaktintresset och utnyttjar det mkt i träning, men vilket kanske inte alltid är förenligt med vardagen. Då väljer jag att hjälpa...

Viktigt för mig är att Rasmus möjlighet att leka med kompisar inte ska påverkas av vårt val  av att ha hund. En av hans kompisar är väldigt hundrädd. Och istället för att försöka överbevisa hur snälla våra hundar är har vi valt att låta dem gå undan när de kommer kompisar.

Rasmus kompis vet att det är "riskfritt" att leka hos oss, hundarna får vara i andra delen av huset när Rasmus har kompisar hemma och får chansen att utveckla en BRA relation till hundarna istället.

Resultatet av att inte pressa varken barn eller hund in i situationen har inte låtat vänta på sig. Nu i vinter har han med glädje åkt pulka bakom Panthera och kommer och frågar om han inte får ge dem en godis. I sin egen takt har han fått hjälp att utveckla en bra relation till hund igen. Återigen hjälpa eller stjälpa.

Jag tror på att vara ärlig i sitt sätt att ha hund. Våra hundar har alltid varit fullvärdiga familjemedlemmar och jag litar på dem 100 % men vi får inte glömma att de är djur och de egenskaper vi älskar att se i arbete, jakt, kamplust osv - Ställer krav på oss i vardagen. OCh det ställs större krav på en stor aktiv hund än en liten hund avlad för sällskap...

Samma goa hundar som ligger i samma säng som Rasmus på morgonen och dricker vällning (nja inte dem då men Rasmus), får saga läst för sig och är varsam med hans nalle. samma hundar vill jag kampar för kung och fosterland på träningen senare på kvällen.

Det ställer krav att vilja ha hundar med mkt egenskaper i sig. Både på hundarna och på oss som ägare.

Och frågan är hur rättvis är man jämt, jag tänker fel ibland också.   

- Hur rättvis är du?

Må gott!

En härlig lördagsutflykt till södra Sverige, resulterade i nya trevliga bekantskaper och massa kort. Tack Frida för att du följde med mig på Roadtrip och fotade.

Panthera "men om jag gör så här då får jag godis då?"

     
Panthera

  
Panthera    Prinsessan!!!

Nexus   
  
Nexus har en fantastiskt fin konstruktion

   
Fick låna Nexus och köra lite fot, jajamen sa Nexus och följde glatt med...
 
  
Nexus " jag är trött på att stå still"

Efter första två svängarna på SKK och avslag på samtliga mina namnförslag kändes det lite som tredje gången gillt. Jag ville inte släppa min tanke om namn så vi klurade fram och tillbaka hur vi skulle få till det.
Och idag pratade jag med den gulliga tjejen på SKK som meddelade att jo nu hade FCI godkänt namnet så nu ska vi bara vänta på protesttiden går ut.

Hertigera's är namnet som det blev till slut.   

Tigeras var det jag började med. Tigra, Pantera och Rasmus finns alla med i namnet.  

Hertiginna, Ja Tigra regerade verkligen i vårt kungarike och jag hoppas att de planerade valparna också kommer att bli lika goda rasrepresentanter.

Mer om parningen kommer under veckan. 

www.tigra.se

2010 var ett omtumlande år på alla sätt och vis, men framförallt ett år m sorg. Sorg efter att förlorat Tigra, vår prinsessa.

Tigra Tiger, går inte en dag utan att jag tänker på henne och ångrar TUSEN saker jag inte gjorde och glädjs över tusen saker vi gjorde. Men i allt som känns jobbigt så finns det också fantastiska saker, en sån fantastisk sak är ens vänner, jag har fantastiska sådana omkring mig. En sån kär vän som kommit att betyda mer än någonsin, en person som känns som en familjemedlem och som liksom jag förlorat sin fyrbenta själsfrände under året som gått. Tack Frida för att du JÄMT finns där! Love you!!

Nytt år innebär nya spännande planer. Och det största är att vi hoppas på valpar. Efter mkt funderande, tänkande, ältande, så insåg jag att jag kan inte låta bli att ta den här chansen.
Tigra var en fantastisk hund på alla sätt och vis men hade som alla hundar såklart sina brister. Fick dock tre fantastiska flickor efter henne och Hobbe och de flickorna är något speciellt! Jag vet att jag kommer ångra mig i alla framtid om jag inte gör det här. och jag VET att Panthera har saker att tillföra rottweileraveln.

Om knappt två veckor åker vi och träffar den tilltänkte, som hittills uppfyller alla mina förväntningar och tankar med RÅGE,  sen hoppas vi på parning i april och valpar i sommar.   

 Och jo nya hemsidan ligger ju ute nu :) www.tigra.se

Det händer saker i Vallentuna ;) planer åt höger och vänster och snart är också nya hemsidan klar. Kan lova en hel del spännande nyheter framöver. Så håll utkik

Tills dess, simma lugnt ;)

   För en månad sedan vid den här tiden var vi på väg in till Albano för vad som skulle bli den sista bilturen med TigraTiger. Smärtan är obeskrivlig och nu börjar det gå upp för mig att det är på riktigt. Hon kommer faktiskt inte tillbaka.

Väntar med skräck på att Albano ska ringa och säga att vi kan hämta hem henne, en till Urna att ställa på skåpet...Drömde mardrömmar i natt om att de hade slarvat bort henne.. sådana drömmar är inte bra, de stör nattsömnen en hel del.